Hej alla bloggläsare! (Ingen läser den här bloggen nu, men när den blivit stor och känd och välbesökt är det alltid någon som klickar sig bakåt i arkivet tills det första inlägget)

Jag heter Signe, och jag är ägare till Athos, som är en liten bichon havanaishane. Idag är han runt åtta månader har jag för mig, och han har blivit så stor sen jag fick honom när han var bäbis. Nu går jag och väntar på att han ska börja lyfta på benet när han kissar, och det känns helst sjukt att han redan är så stor. Min lilla bäbis. Som mamma är det väldigt svårt att se barnet växa upp, och man blir så chockad av hur snabbt det går.

Hursomhelst. Athos är en busig, snäll och underbart söt liten kille. Han är oftast lydig, och folk brukar säga att vi har bra kontakt. Det känns ju bra att höra. Han är faktiskt precis så som jag vill att min hund ska vara. Förutom att han äter soporna när de ligger i hallen och gnager på handtaget till den nedersta kökslådan.

Här är bilder på bäbisen (oj han kanske inte vill att jag pratar om honom som om han var ett litet barn, han är ju en stor tonåring nu... Okej, här är bilder på storkillen! Bättre så?)


På den här bilden får jag kalla honom bäbis

Ganska bäbis var han här också, fast lite äldre. Och han hade blivit friserad första gången, mustachen var ivägen.

Athos i... september? Oktober? Stora killen.

Nu så! För några veckor sen såg han ut så här. Eller ja, så ser han väl ut idag också. Så söt.

Och så här ser han ut när han sitter vid bordet. Fast det får han bara ibland.